Äntligen lite partaj

Livet flyter på ganska så bra på Koh Lanta. Det är en härlig ö och som bonus blev det partaj under gårdagen – dock med en jävla massa IFK:are.

Det är skoj att vara tillbaka på svenskön Koh Lanta. Jag berättade senast om hur jag halvt om halvt sökte, och faktiskt blev erbjuden, jobb i Lilla Svenska Skolan här. Någonting jag ska kolla upp när jag kommer hem igen, de har intervjuer hemma i Sverige i maj och det brukar vara cirka 450 sökande på 12 platser.

Under gårdagen förflyttade jag, Albin och syster Mia till Long Beach. Klev ner på stranden strax efter lunch och gick förbi 8-10 göteborgare.

– Tjenare! Du är ju AIK-Jocke, killen med moppen!, utbrast en av killarna.

Det tog ett tag men det visade sig att jag och syrran träffade dem när vi var här 2011. Moppe-historien kan jag inte berätta om här, det är inte preskriberat och jag jobbar trots allt med barn och ungdomar. Men hela historien var ”topp fem av alla historier här”, enligt göteborgaren.

Vi åt gott på stranden och klockan 17 var det dags för den obligatoriska beachvolleybollen som äger rum på stranden nedanför Funky Fish och Somewhere Else. Det finns ett lag med thailändare, vara flera är ladyboys där jag minns att en heter Nathalie, som i princip är oslagbara. Det gick överraskande bra – fram tills dess att jag slängde mig fram för att ta en boll. Det lät nästan som en smäll när jag landade. Flera tittade på mig och tänkte nog ”What the fuck?”. Det var mina surfshorts från Björn Borg som fått en reva på två decimeter. Framför heligheten och nedåt, längs med det högra låret.

Jag signalerade för byte medan alla skrattade åt mig och ”Nathalie” erbjöd sig att byta bort sina minimala hotpants i jeans. Garvade med och tackade vänligt nej, gick lite skamsen till syrran och bad om rumsnyckeln för att byta shorts. Min mamma får låta symaskinen hemma jobba lite…

Vi bor på ett hotell som heter Best House, riktigt trevligt ett 100-tal meter från stranden. 900 baht per natt kostar det, och då finns det varmvatten och för första gången under resan tre sängar så Albin slipper ligga och svettas med mig eller Mia (mest Mia, hon är populärare än vad jag är trots att jag står för alla hans kostnader).

Vid hotellets reception morsade jag på en annan kille som jag såg bar en ICA-påse. Och visst, även han kände igen mig.

– Jocke Hall, vi är ju vänner på Facebook, sa han.

Tydligen träffade jag även honom 2011. Han var från Borås, höll på Elfsborg och berättade att man träffar rätt många återkommande här. Och ja, det stämmer, nere på stranden har vi sett ytterligare några italienare och greker, typ, som även var här för två år sedan.

På kvällen dukades det upp långbord. Det var killen från Borås och hans tjej, jag, Mia och Albin samt ett 15-tal från Göteborg. De uppskattade min t-shirt med Hata Gais-tryck, för tyvärr låg allas sympatier hos IFK Göteborg. Tror väl inte att någon var direkt hardcore, men sympatierna fanns där.

Det blev thaikäk och ett gäng Chang. Och så den speciella skålen, eftersom vi satt på restaurangen Somwhere Else. Den lät: ”Ååååååååh, skål! SOMWHERE ELSE!”. Efter den sena middagen hoppade ett 15-tal upp på en pickup som körde oss till stället ”Shooters” ett par kilometer bort. Två av göteborgarna arrenderar stället i ett år. Man kör en kul biljardtävling varje kväll, och jag som anser mig vara inofficiell gårdsmästare på min ungdomsgård trodde jag skulle gå riktigt långt, kanske hela vägen. Men icke, jag var helt under isen. Men jag kommer att ta med mig spelvarianten till ungdomsgården för den var skoj! (Jag var för övrigt spelare nummer tre på listan och skrev upp mig som ”AIK” vilket inte var helt poppis. Se bildspelet.)

Jag blev allt dimmigare och runt halv tolv fick jag nog. Alla kände varandra och jag blev lite rastlös så jag drog. Gick förbi stranden och ett ställe som jag inte minns namnet på (de turas om och har fester i olika barer olika kvällar), men då jag inte kände någon kastade jag in handduken efter fem minuter och tog en tuktuk hem.

I dag är det alltså onsdag och det har inte hänt så mycket. Jag och syrran blir alltmer irriterade på varandra. Vi råkar alltid i luven på varandra när vi är ute och reser, speciellt mot slutet. I går var det inte helt populärt när jag sa till Albin att han fick vara själv hemma när jag skulle ut med göteborgarna (det är ett väldigt lugnt område och där merparten av hotellets gäster är svenska, varav flera barnfamiljer). Då kände sig Mia tvungen att stanna hemma och antydde att jag gjorde fel mot henne, men jag hade ju inte tvingat henne att stanna inne. Albin är rätt van att vara själv då jag jobbar på ungdomsgård till sent om kvällarna. Men men… Jag är väl inte alltid helt lätt att resa med heller. Man stör sig på smågrejer hos varandra efter en tid, men det är väl rätt naturligt.

I morgon bär det vidare mot nästa strand och hotell, då kommer även farsan ner med sin tant. Jag vet att Albin längtar efter sin farfar. Kanske är det läge att hitta på någonting då, själv kör jag ju lågbudgetresa.

* * *

Missade då AIK vann med 2-1 borta mot Brynäs efter förlängning, det berodde alltså på att jag var ute. Men hur som helst kul!

Det finns de som inte gett upp drömmen om en slutspelsplats och jag gillar det. Jag är inte överdrivet optimistisk men går ju ändå – såtillvida att jag inte jobbar eller är i Thailand. Så köp biljetter till AIK-Rögle på torsdagen.

* * *

Mycket snack om Kennedy Igbonananike i dagarna och om hur AIK ville värva honom redan i somras då Djurgården ville göra sig av med anfallaren. Jag har skrivit det tidigare, men ett tag var det aktuellt för Vasalund att ta tillbaka honom för en symbolisk summa och sedan hyra ut honom till AIK. Det blev aldrig av… Men tanken var god bland de inblandade i Djurgårdens tidigare samarbetsklubb.

* * *

Albin är så skön. Har inget som helt pigment och har varit likblek mest hela resan. Men i går bytte jag ut hans solskyddsfaktor på 30 till min på 6, och genast fick han lite färg. Och i dag har jag fått köpa lite Aloe Vera på tub för att smörja in honom…

* * *

Jävlar, vi går mot en förmodligen mycket spännande allsvenska med flera lag som på pappret ser starka ut. Inte minst Elfsborg med Mohamed Bangura (fy fan!), fatta vilken öppningsmatch det blir. Alla till Borås!

* * *

Kul! Råsunda FC har en ny hemsida på gång. Kom ihåg att supporterlaget, som spelar i sjuan, fortfarande tar in provspelare (och samtidigt välkomnar sponsorer). Dra iväg ett mejl på adressen nedan vid intresse.

* * *

Har glömt bort att ta upp det i några dagar nu, men för en dryg vecka sedan hade Aftonbladet en artikel om att supportrar i England kastat snöbollar på spelare. Underrubriken på sportens startsida löd: ”Fansen på lekhumör på White Hart Lane”.

Kom igen nu era klåpare på Aftonbladet! Hade AIK-supportrar kastat snöbollar på motståndarnas spelare hade det blivit ett jävla liv… Eller hade ni hyllat det också?

* * *

Nu är klockan snart 20, dags att gå ut och äta sen middag. Men jag vill passa på att tacka alla som kommit med kommentarer kring resan. Jag trodde faktiskt att väldigt få skulle bry sig, men istället har det kommit fler kommentarer än vanligt. Skoj!

Fortsätt gärna att komma med tips på vad man kan göra på Koh Lanta. Jag menar, nu har vi provat på det där med att ligga på stranden, bada och sitta inne och titta på någon rulle om kvällarna…

* * *

Korrläst? Sånt gör man hemma…

* * *

joakim@rasundafc.se

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Äntligen lite partaj

  1. Sara skriver:

    Hej! Tack för en riktigt bra blogg. Jag undrar om du vet någonting mer angående ryktet om Óbolo och MFF? Förvisso dementerar hans agent men jag mådde ändå illa när jag läste om det… Simma lugnt i Thailand!

  2. Joakim Hall skriver:

    Tack Sara. Du, Ivan är för dyr för MFF så nej, han är inte aktuell för dem. Jag ser inte en chans till det. Dessutom börjar han bli till åren…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.