Talangkollen: Daniel Ålund

Jag har tänkt att uppärksamma ett gäng AIK-talanger. Först ut är Daniel Ålund – som dock hunnit lämna AIK:s organisation för Enköpings SK. ”Jag kände att Akropolis inte var det rätta för mig”, säger Daniel till 17124.se.

I min strävan efter att förnya mig, och kanske till och med bli lite seriösare, tänkte jag påbörja en serie artiklar med några av AIK:s talangfulla spelare. Gissningsvis sådana som i dag spelar med juniorlaget eller med ”b-laget” Akropolis i division 1.

Jag har redan varit i kontakt med ett gäng talanger som tyckte det lät intressant. En av de första som jag kontaktade var Daniel Ålund, född 1992, i samband med att han tränade med AIK på försäsongen. Nu har han hunnit byta klubb, till Enköpings SK, men ville gärna vara med ändå så vi mjukstartar med honom. Det blir rätt mycket frågor och svar, rakt upp och ner.

Du är fostrad i BP, men när och hur hamnade du i AIK:s organisation?

– Ja, det stämmer, jag är fostrad i BP. Jag kom dit år 2001, tror jag att det var, från Djurgårdens IF. Spelade sedan i BP fram till 2009 då jag tog flyget ner till Holland och Feyenoord där jag stannade i ett år. Jag bestämde mig år 2010 för att komma tillbaka till Sverige och hörde talas om Väsbys intresse, berättar Daniel för 17124.se.

– Väsby låg då i Superettan, hade ett samarbete med Sveriges största klubb, AIK. Jag tränade på och kände att detta kunde vara något, 17 år och få spela i Superettan skulle vara perfekt för min utveckling tänkte jag. Dock blev det inget succéår för mig av olika anledningar men det var så jag hamnade i AIK:s organisation.

När började du spela fotboll och när märktes det att du var väldigt talangfull?

– När började jag spela fotboll… Ja, i mammas mage skulle jag nästan vilja säga. Nej men man förstod tydligen tidigt att jag och bollar skulle bli bra vänner. När de flesta lekte med Lego och radiobilar var jag ständigt på jakt efter bollar, och farsan lärde mig tidigt att det är med fötterna man använder bollen. Jag tror jag gjorde min första riktiga fotbollsträning med ett lag (Djurgården Bredäng) år 1998, 6 år gammal. Jag tror att man kunde se redan då att jag hade en talang för att spela fotboll.

Vilken position spelar du på?

– De första åren i 11-manna spelade jag allt som oftast som ensam toppforward, sedan blev det ytterforward för min del och där har jag spelat oftast fram till nu. Jag kan fortfarande spela ytter, men jag har hittat positionen jag hör hemma på och det är som offensiv innermittfältare/släpande forward. Där hamnar jag mer centralt i banan, vilket gör att jag kan gå på egna genombrott från central position, nyttja min kvickhet och teknik på ett sätt som passar mig bättre och även använda min spelförståelse till att fördela passningar, så jag föredrar att spela ”10:a” idag. Är heller inte helt främmande för att spela högst upp som forward, men då ska det vara som en av två forwards och inte ensam.

 Jag blev lite förvånad när jag fick reda på att Daniel lämnat AIK:s organisation för ESK. Han var ändå med och tränade en del med A-truppen under vinterhalvåret, vilket tyder på att han är en stor talang.

– Precis som du säger så tränade jag med AIK då och då och träningsmatchade även vid några tillfällen med dom. Jag gillade sättet man tränade och spelade på i AIK. Det fanns en del spelare som gillade det snabba kombinationsspelet och just det snabba kombinationsspelet är något som ger mig gåshud. Det var utvecklande för ens fotbollskunnande, helt klart.

– Anledningen till att det blev Enköping… De hörde av sig, jag åkte dit och kände efter. När de sedan, i första hand, såg mig som en offensiv innermittfältare och släpande forward, samtidigt som de mesta andra kändes bra, så jag kände jag att det här kan vara rätt för mig. Jag har haft en del skadeproblem, eller framför allt ett stort skadebekymmer skulle jag väl kunna kalla det, en sak som jag tror har att göra med att jag växer. Jag jobbar hela tiden på att få bort det, men jag hoppas att jag får vara skadefri, peppar peppar, i år så jag kan utvecklas och få ut det jag vet att jag har, som förhoppningsvis någon gång framöver kan ta mig högt upp.

Jag kan inte låta bli att ta upp samarbetsklubben Akropolis. Som jag förstått det, eller av det jag hört från andra, var det länge oklart hur det skulle bli. Vilket lag man skulle ha och så. Hur som helst så kändes det aldrig riktigt rätt för Daniel, menar han själv.

 – Visst var det aktuellt med Akropolis men ju mer tiden gick kände jag att det inte var det rätta för mig. Sen vet man ju aldrig vad som är det rätta, men erfarenheter har fått mig att inse att vid svåra val ska magkänslan få agera. Sen blir det kanske inte rätt ändå, men då har man i alla fall lyssnat på sig själv och sin magkänsla och inte vad någon annan säger.

– Just detta är ett misstag jag har gjort en gång, att inte lyssna på mig själv utan istället låta sig bli för mycket påverkad av andra. Jag tror bland annat det är därför min fotbollskarriär hittills inte gått som jag velat, även om andra saker också spelar in, men jag menar, man lär sig hela tiden. ”Jag ska göra mitt bästa varje träning och match och jobba hårt för att bli bättre” är ju en riktig klassiker som ibland kan vara lättare sagt än gjort, men sant är det ju!

Hur var det att träna med killar som Tjernström, Turina och Nisse Johansson?

– Självklart var det kul att träna med sådana killar! Det är spelare vars cv är x antal sidor längre än mitt, bara en sån sak. Men egentligen är det ingen ”big deal”. Jag är ju där för att visa upp vad jag kan och det är det man fokuserar på. Man har ju såklart respekt för deras kvaliteter och fotbollskunnande, men när man väl är på plan så spelar det inte så stor roll om det är en division 3-spelare eller Lionel Messi man möter, för man är så pass inne i spelet ändå. Okej, det där var väl ingen fantastisk jämförelse, men alla fotbollsspelare vet nog vad jag menar, även om exemplet var lite oklart, skrattar Daniel.

 Vilken är din dröm som fotbollsspelare?

– Det är att kunna klara av att göra det jag är bra på, på den högsta nivån i någon av världens bästa ligor, då lovar jag att jag skulle bli omtyckt, både av mig själv och andra.

 Vem är den bästa spelaren du spelat med?

– Den bästa spelare jag spelat med… Tråkigt men jag har inget namn som ploppar upp direkt. Däremot har jag tränat med spelare som exempelvis Danny Welbeck, Clint Dempsey, Damien Duff.

Vad har du för favoritlag?

– Milan är mitt lag i Italien och Manchester United i England, det är dom två. Möts dom får jag sitta med Milan-tröja och United-shorts och strumpor, haha.

 Daniel är uppvuxen i Bredäng och känner det lokala AIK-folket där ute, som Baran, Brian, Freddan och Rasmus, där de två senare tillhör Råsunda FC. Men nu har flytten alltså gått till Enköping, via Holland och Solna, och det är nya vänner som gäller. På fritiden blir det mycket häng med dem, men Daniel gillar också musik och så pluggar han lite, kurser han missade när han var i Holland.

Man ser annars på Daniel att även har andra rötter än svenska. När jag pratade med honom tidigare gissade jag på att han hade lite asiatiskt i sig.

– Ja precis. Ja det stämmer, inte många som gissar på det men min mamma är thai och farsan svensk. Dock tycker jag att min asiatiska sida framkommer tydligare på action-bilder. Men cred till dig för att du såg det, haha.

 Har du några tips den den som drömmer om att bli en stor fotbollsspelare?

– För det första är jag egentligen inte i den positionen för att kunna svara på en sån fråga, framtiden får utvisa om jag en dag kanske har det, men… Ska man komma någonstans tror jag att det är tre saker som man alltid ska tänka på. Ett är att alltid tro på dig själv, två är viljan. Du ska vilja något väldigt mycket, då har du mycket vunnet tror jag. Och sedan får man inte glömma att ha jävligt kul!, avslutar Daniel.

 * * *

 Råsunda FC spelade mot IFK Bergshamra på Skytteholm på söndagen. Det var en del hets innan, mest från min sida, och inte minst efter storsegern (11-0) mot Cool Runnings FK i premiären. Men det blev upp som en sol och ner som en pannkaka. RFC föll med 2-1. I ren lathet får ni samma trötta rapport som jag slängde ihop till vår hemsida.

 ”Kanske hade vi det för lätt i premiären då vi fick 11-0 mot ett decimerat Cool Runnings FK, för på söndagen föll Råsunda FC med 2-1 (0-0) mot våra antagonister IFK Bergshamra.

Det är alltid lättare och roligare att skriva en rapport när laget gjort en bra match, och det gjorde man inte i dag. Tvärt om, RFC uppträdde mycket svagt, inte minst framåt. Tyvärr var flera annars så tongivande spelare bleka och vi kom inte alls upp i den nivå vi visade på försäsongen (premiärmatchen är svår att bedöma på grund av motståndet då).

Det positiva är att det inte kan bli sämre. Och kanske var det bra att komma ner på jorden efter storvinsten i premiären, även om 1-1 hade varit mest rättvist.

Vi ska inte ta ifrån Bergshamra segern, de kämpade och slet som ett lag och hade mycket bättre snack med varandra än vad vi hade. Man pratar om tur och otur, men för mig finns in det. Fotboll handlar om skicklighet.

I dag fick Bergshamra en tveksam straff vid ställningen 1-0 till RFC, en straff som man förvaltade på bästa sätt. Domaren dömer och han var bra i övrigt, om än lite petig ibland. Trist att tappa in 1-2 med bara minuter kvar.

Deltagande spelare: Roger Andersson (mv), Christoffer Mahlknecht, Joakim Petersson, Olle Grundin, Robert Ununger, Ali Forough, Oscar Söderlund, Altan Yaser, Daniel Söderström Wahrolén, Massy Nazari, Adam Bengmark, Magnus Lhådö, Axel Jägestedt, Robert Amarfei, Francisco Carrasco och Marcelo Pereyra.

1-0 gjordes av Oscar Söderlund, på mycket snyggt förarbete och inlägg av nye Marcelo Pereyra.

Varningar Råsunda FC: Joakim Pettersson, Joakim Ununger, Oscar Söderlund och Yasar Altan (på bänken!).

Bergshamra fick tre spelare varnade varav en även fick ett andra gula i slutet av matchen, och därmed blev utvisad.

Bara att ta nya tag, och säsongen är lång! Vi vet alla att vi kan så mycket bättre. Framåt stolta RFC!”

Lite bilder från matchen finns, trots allt, i bildspelet ovan…

 * * *

 Lite skoj är att Ivan Turina, Christian Kouakou och Nebojsa Novakovic var nere på Skytteholm då Råsunda FC spelade – men tyvärr inte för att titta på oss.

Turina var där med några bekanta och sina tvïllingar bara för att komma ut, Kouakou var där med sin tjej (Nebojsas dotter) för att kolla på hennes tidigare AIK-lag (tror de var 96:or) och Nebojsa vet jag inte riktigt vad han gjorde där. Skulle kanske hämta dottern.

 * * *

 Som väntat kommer mittbacken och ex-gnagaren Walid Atta att missa onsdagens match mot AIK på Olympia. Helsingborg får även klara sig utan rutinerade Christoffer Andersson, som jag har för mig spelar ytterback.

 Erik Wahlstedt har lite problem med en vad, och vänsterbackslöftet Jere Uronen är också småskadad, skriver Helsingborgs Dagblad.

 I AIK kommer vi att få klara oss utan Alexander Milosevic och målvakten Ivan Turina. Min gissning är att båda är tillbaka till derbyt nästa vecka, även om Ivan ska magnetröntgas först i kväll, skriver Expressen.

Och för övrigt har jag redan skrivit rätt mycket om Ivan och ”Alex” i mina senaste inlägg… Vi börjar med HeIF borta och där saknas de alltså.

(Och nu när jag korrläste detta kom jag på en sak… Varför frågade jag inte hur det var med Ivans lår när jag sprang på honom?)

 * * *

Haha… Min ”kompis” Yussuf Saleh (en av mina favoritkillar) på Twitter nyss: ”När solen skiner så älskar jag sverige som iranier älskar mattor!”…

* * *

Det snackas om en spelarstrejk som hotar derbyt nästa vecka. Orkar inte skriva mer än så, eftersom vi alla vet att det INTE kommer att ställas in. Fan vad jag längtar. Fullsatta Norra Stå och derbykaos!

 * * *

Var nyligen i kontakt med Tobias Wennergrund, född 1994 och målvakt i Sandvikens IF. Han var nere och tränade med AIK på försäsongen, men sedan har det varit tyst.

– Jag tränar vidare i division 1-gänget och sitter på bänken i samma division, det är svårt att konkurrera ut en jätteduktig målvakt just nu men jag krigar vidare för fullt. Laget går väldigt bra just nu också med vinst mot Västerås SK med 2-1 borta till exempel, berättade Tobias för mig.

 Senast det begav sig var han i AIK i någon vecka, så jag fick chansen att prata med honom då. Dessutom var den hockeyintresserade Tobias även på Hovet då AIK hade match, träffade honom där med. Men AIK har inte hört av sig.

– Nej ingenting faktiskt, men det kommer väl. Jag kommer att ta studenten och allt nu, så det kanske är det de väntar på, funderar den långe (nästan två meter) Tobias.

 * * *

Vilken ung talang skulle förresten tacka nej till att figurera i landets största riktiga supporterblogg? Inte många av dem jag snackat med. Faktiskt ingen. Än.

* * *

Så… Håll utkik efter min rapport från Karlberg på tisdagen, då AIK har träning klockan 10:30 i morgon. Och glöm inte bort att följa mig via Twitter, det blir säkert någonting från tisdagens träning.

 Själv ska jag runda av denna valborg nu och åka och jobba på ungdomsgården. Lär bli en lugn kväll. Hur som, tack för att ni tog er tid, geezers.

* * *

joakim@rasundafc.se

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Talangkollen: Daniel Ålund

  1. gaston skriver:

    cred till dig!!!! bra idé med talangkollen hur dom har det och vad dom siktar inför framtiden! bravo!!! ack, rfc torsk, lugnt ni kommer igen!!!! nu ska vi fan köra över heif på onsdag o derbyt, mosa gräsapa!!! vi ses där på Råsunda! ha det fint!!! Fortsätt med din superblogg!!! Tack att du finns! ÄLSKA AIK!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.